Kära Moholt, den femtonde december närmar sig med stormsteg och förväntade ni er att vårt inlägg skulle vara på norska så vill vi bara hälsa fuck you, och fuck you till Albin också som ville att vi skulle skriva på norska ändå.
Oturens sorgliga första idé till adventskalender har för länge sedan skitit sig totalt. I ett tidigt planeringsstadie ville vi dela med er brunostätande oljepajasar det svenskaste vi har. En gangsterrap. Tyvärr visade det sig snabbt att tre fjärdedelar av O-kjökkenet försök att använda sin musikaliska förmåga ungefär motsvarade en fisks försöka klättra upp i ett träd, och det patetiska försöket till gangsterrapp blev snabbt arkiverat (för intresserade lämnar vi ett utkast längst ner i dokumentet). I stället tänker vi oss att vi delar med oss av våra samlade första intryck av Moholt och av Norge i stort.
Trots att somliga i lägenheten (som av hänsyn till den utpekade kommer vara anonym) motiverade en flytt över landsgränsen med potentialen för att dejta norska gutter, var det ändå Albin som fann kärleken först. Medan resten av lägenheten bara stod där, som fångade av skräck, ögonen fixerade på scenerna som utspelar sig, som om deras blickar vad kedjade till det fasansfulla skådespel som tog plats framför ögonen på dem. Varje ögonblick kändes outhärdligt, men trots det kunde de inte slita blicken från grabben som sakta men säkert förlorade sitt förstånd på varv efter varv på Trondheims tråkigaste runda. Full, nykter, tidigt på morgonen, mitt i natten. Det spelar ingen roll. Varven på gressrundan ska in.
Medan Albin inte bidrar med mycket annat i lägenheten än detaljerad statistik över bensinpriserna och en ohälsosam träningshets står Hellsten emot. Han står för den mesta av lägenhetens samlade tik-tok-tid, och den mesta av träningstiden spenderas i sängen, bortsett från ett eller annat nattrenn och några spontana crosstrainerpass mitt i natten (vilka dock också spenderas i sängen)…
Med humörsvängningar som vildare än en cirkusapa på mer kokain än halva Stureplan på en tisdag, är Vendela inte lätt att handskas med. För att inte tala om hennes tålamod när hon blir hungrig. När Vendela får utbrott vill man inte vara i närheten och det görs sällan bättre av att klockan är 22 och Albin har 2 timmar kvar av matlagning innan middagen är färdig (matlagningen började som lunch, men eftersom han är som en korsning av Skalman och en sengångare, är maten inte färdig förrän mitt i natten).
Och sist av allt har vi lägenhetens överhuvud. Förutom snygg, smart och singel är Isak också hjärnan bakom det mesta positivt som sker i lägenheten. Dessvärre är lägenhetens underbarn mer eller mindre alltid på resande fot då han redan innan flytten var den bäst anpassade för den nya kulturen då han är den av oss som kan hantera ett par skidor. Frånvaron ses dock främst som en välbehövlig paus för övriga undertecknade.
Nu har det gått snart ett halvår sedan Sveriges andra (inte fullt så fullskaliga) invasion av Norge inletts men till skillnad från Karl XII:s Armfeldttog på 1700-talet, kommer vi inte att lämna utan vår mest västra landsdel. Med det sagt vill vi bara passa på att tacka Ogruppa för ett mycket fint välkomnande den här första av förhoppningsvis många terminer, och hälsa en mycket god jul, så syns vi i Bruks i januari.
Oturen out